Richen

Kapitel nio: gott och ont

 När en hel vecka hade gått efter händelsen med meteoriten, så slog tjejen på tv:n för att slappna av lite efter dem senaste experimenten. Hon hade flygit hela morgonen och även prövat sin senaste upptäckt; konstigt rök från hennes händer som skadade när det träffade något efter att hon kastade det. Efter att hon hade kraschat när hon flög, så hade hon även märkt att hennes skador hade läkt väldigt snabbt, så snabbt att hon kunde se såren försvinna framför hennes ögon.


 När tv:n startade så surfade hon mellan kanalerna tills hon stannade på en nyhetskanal. Tydligen så utspelades det ett rån och gisslandrama på en stor bank i New York just nu. Polisen hade stora problem med rånaren, för även om det bara var en man, identifierad som Frank Lane, en ökänd brottsling, så verkade det som att han stod emot försöken från polisen när dem sköt på honom med bönpåsar och även skottskador från skarp ammunition. Men det var inte bara det som hindrade polisen, Frank hade tydligen även något sorts okänt vapen, för varje gång som SWAT-styrkan försökte komma nära banken, så sköt han på dem med underliga bollar av rök, vilket skadade polisen enormt.

 Efter några ögonblick av tvekan och eftertanke, så knöt tjejen sina skor och lämnade huset och flög iväg i rikningen mot den stora staden New York.

 Så det finns fler människor som mig? Tänkte den unga mannen när han kollade på internationella nyheter i en bar i London. Han hade för två dagar sedan kommit hem från Frankrike med bättre kontroll över sina nya krafter. Han kunde inte tåla våld eller brottsligheter och trodde på godhet, så därför så bestämde sig han där vid baren för att hjälpa polisen så mycket han kunde mot brott, han brydde sig inte om hans hemlighet skulle bli känd för resten av världen, så han lämnade baren hastigt. Med en smäll och med hög hastighet flög han iväg mot Amerika.

 Frank Lane var i extas, han gjorde det han älskade mest och nu kunde han inte äns bli hindrad eller förråd. Sen han hade gått in i banken så hade han uppnått en glädje och ivrighet han aldrig hade upplevt tidigare. Hans förmåga att skjuta rök med skadande kraft var hans mest älskade förmåga, för med den så kunde han skapa sådan förödelse, kaos och även död omkring sig.

 Efter flera timmar så tänkte Frank att nu kunde det räcka för dagen, det var ju trots allt bara ett test för att pröva hans förmågor på riktigt. Men när han skulle fly därifrån så kände han något underligt, han kunde inte riktigt avgöra vad det var men det kändes som att något närmade sig. Han väntade en liten stund på att något skulle hända och då hörde han några rop och skrik utanför banken och sedan såg han en ung tjej komma ner från luften, som om hon hade flygit.

 Tjejen landade vid dem förbluffade poliserna och kollade runt och sedan gick hon fram till den som hon trodde var deras chef. Hon hade rätt, men polischefen visste inte vad han skulle säg, så hon började prata först, hon sa till honom att hon var där för att hjälpa till och dem kunde ta alla frågor senare, just nu fanns det oskyldiga människor inne i banken som behövde hjälp. Hon tog ett djup andetag och tänkte att det här antagligen var ett väldigt stort misstag och att hon troligen skulle bli dödad om några sekunder, hon var ju ingen hjälte, men hon kunde inte heller bara gå sin väg, inte nu när hon kommit så här långt. Så den unga tjejen som jobbade på en liten bar i en byhåla i Texas gick in i en bank med en ökänd mördare i.

 När Frank såg tjejen komma in i banken så blev han först lite förbryllad, men sedan så kände han sig hotad och kastade rökenergi mot henne, hon försökte hoppa undan men hans kast var för snabbt och hon blev träffad i axeln och flög baklänges in i vägen som gick sönder med en hög smäll. För en kort stund trodde han att tjejen hade dött, men sedan reste hon sig sakta och kastade sedan hastigt en rökboll i sin tur mot honom. Men skillnaden i kraft var stor, för Frank blev bara puttad bakåt liten bit men han förblev stående. När han såg chocken i hennes ögon så började Frank att prata, han hånade henne för hennes svagehet och frågade om även hon hade ramlat på en meteorit. När hon inte svarade honom så blev han arg och kastade ytterligare än ännu starkare rökboll mot henne, men något hände som chockade dem båda; en annan rökboll träffade Franks boll med en hög smäll och en kraftfull tryckvåg som fick både Frank och tjejen att flyga iväg åt varsit håll.

 När den unga mannen landade utanför banken så kunde han känna någon sorts kraft i den och han sprang fram mot den trasiga dörren, när han kom fram till den så såg han två personer där inne som stod upp, rånaren och en tjej. Han förberedde sig själv genom att framkalla röken på sina händer och precis då såg han att rånaren kastade en rökboll mot tjejen, så han kastade hastigt en egen rökboll mot rånarens. Resultatet blev mer kraftfullt än han kunde ana och han skyndade in i rummet. Han hjälpte tjejen upp, för han kände på något sätt att hon var god och deras ögon möttes för några sekunder och genom det så kunde dem förstå varandra lite granna och dem vände sig gemensamt om mot rånaren.

 Nu började Frank bli riktigt arg och han kände att hans kraft inom sig steg, så hans sköt ett hål i taket och flög snabbt upp genom genom det, stannade ovanför och började skapa en stor rökboll. Det fanns ingen chans alls att dem skulle kunna överleva detta tänkte han, så han flög en liten bit högre upp och genom öppningen i taket kunde den unga mannen och tjejen se hur Frank kastade sin förödande energiboll ner mot dem. Hela taket gick sönder och kom brakandes ner mot dem tillsammans med Franks rök, dem försökte skydda sig med sina armar och sen blev det mörkt.

 Men det var något som var fel, ingenting hände, ingen kraftig energi träffade dem och inga takdelar ramlade ner på dem. Dem två människorna med dessa underliga nya krafter vände sina blickar uppåt och såg en ensam man i en svart mantel med långt svartsilvrigt hår, som hängde i luften med en silvrig aura runt sig. Han höll upp hela det trasiga taket och neutraliserade Franks energi med någon sorts barriär som kom från hans vänstra hand, under hans högra arm hängde en medvetslös Frank. Elit-generalen Ferenghir kollade ner på dem två skräckslagna människor som han hade hittat och snart skulle ta med sig tillbaka till Skugglandia.

Kapitel åtta: Oväntade förändringar

 Han hade varit en tjuv i hela sitt liv och han var en väldigt duktigt sådan. Han hade sitt eget gäng och kvällen innan så hade dem lyckats råna en bank och kommit undan med två milljoner dollar i kontanter. Mannen hade varit tvungen att döda några människor på banken, men han brydde sig inte, dem hade varit korkade när dem försökte hindra mannen och hans gäng i rånet.

 Mannen var i fyrtioårsåldern och såg ut som en riktig gangsterboss; han var inte så lång, hade en rund mage och sliskigt bakåtslickat hår. År efter år på gatan hade gjort honom iskall och han hade inte någon sympati alls för dem svaga som inte kunde döda under honom. Men eftersom makten på gatan knappast är för evig, så kom även ändringen för denna man; Brottets Kung i New York.

 Just nu så var mannen på gängets bas och räknade pengar. Det han inte hade räknat med var att bli förrådd av sina egna. Med endast stor tur och skicklighet så lyckades han fly från huset skjutandes villt omkring sig.  När han kom ut ur huset och in i en gränd så stannade han tvärt, för rakt framför sig var det ett stort rykande hål i marken. Precis då hörde han några skott och kände en skärande smärta i ryggen, han vände sig om och blev skuten flera gånger i bröstet av några av hans män som kommit ikapp honom. När han föll bakåt ner i hålet lyckades han skjuta dem två personerna som dödade honom.

 Mannen vaknade upp, konstigt nog eftersom han borde varit död, och han började misstänka att det var något lurt på gång. Hur kunde han ha överlevt så många skott på nära håll, bland annat rakt i bröstet? Han klättrade långsamt upp från hålet när han trampade på en stor sten i mitten; den var väldigt varm så han flyttade foten snabbt. Kunde det ha något med denna underliga sten att göra, att han fortfarande levde och kände sig livlig? Hursomhelst tänkte han att han behövde ta sig någonstans säkert, några ur hans gäng kunde fortfarande leta efter honom, så han började springa vidare ner längs gränden, ovanligt snabbt och han kände sig väldigt lätt och stark.

 På väg hem från sjukhuset så satt tjejen i sin fars bil och tänkte på vad som hade hänt tidigare. På sjukhuset hade doktorn inte kunnat se något fel på henne, tvärtom så var hon i perfekt hälsa, hennes järnnivåer var lite höga, men inget som var farligt. Hon och hennes far hade inte vågat berätta vad som hänt, för ingen skulle tro dem, så istället hade dem bara sagt att hon hade kommit i kontakt med lite underliga stenar i gruvan.

 Väl hemma så gick tjejen till sitt rum efter maten för att tänka. Hur kunde hon känna sig så bra efter att ha blivit attackerad av en silvrig vätska från yttre rymden?  Hur hon än tänkte så kunde hon inte komma på någon förklaring och somnade tvärt i sängen.

 När tjejen nästa morgon vaknade upp så kände hon sig välutvilad och pigg, men det var en sak som hon inte kunde känna och det var sängen! När hon öppnade ögonen så såg hon att hon flöt någon decimeter ovanför sängen. Inte vetandes vad som hände, så föll hon plötsligt ner igen till sängen. Hur märkligt och underligt detta än var, så var tjejen inte rädd för detta, för hon hade en känsla inombords att det inte var farligt, det hade känts normalt på något sätt. Hon slöt ögonen igen och koncentrerade hårt i några ögonblick. Ingenting hände. Hon kände sig riktigt dum och arg för att hon faktiskt hade försökt sväva, självklart måste det ha varit ett fenomen, som en hägring eller något sådant, nu direkt efter hon hade vaknat från drömmarnas värld. Men när hon tänkte på hur hon hade känt precis när hon hade svävat, så hände det igen; sakta, sakta så började hon att kännas lättare och lättare och tillslut så lämnade hon sängen och svävade lite granna uppåt. Några sekunder senare föll hon ner igen. Nu var det ju helt klart uppenbart att det inte var någon illusion eller hägring och hon tänkte febrilt på hur hon skulle kunna kontrollera denna förmåga, som alldeles säkert hade något att göra med den där vätskan.

 På väg ner för att äta frukost så kändes det riktigt bra inombords, leendes mot sig själv i en spegel i hallen så gick hon in i köket där hennes pappa satt och läste tidningen. Hon var så nära att berätta för honom vad som hade hänt när hon vaknade, men sen tänkte hon att det nog var bättre att hon undersökte lite närmare och vänta ifall något mer underligt skulle hända. Idag så var hon ledig från jobbet efter gårdagens ”äventyr” och hennes pappa pussade henne på kinden, önskade hennes en bra dag och åkte därefter till jobbet. En kvart senare gick tjejen ut i trädgården och började experimentera med sin nya förmåga.

 Polismästaren var lite misstänksam mot denna engelsman, hur kunde han inte ha några skador alls efter att blivit träffad av en meteorit, när flickan hade blivit krossad? Men han kunde inte hålla kvar honom för något brott, utan var tvungen att låta honom gå. Så den unga mannen lämnade stationen och tog sig tillbaka till sitt hotell, fortfarande skakig efter dagens hemska händelse. Äntligen tillbaka på hotellrummet så stängde han dörren bakom sig och sjönk ner på golvet gråtandes, han hade verkligen gillat denna tjej och även om han inte hade känt henne så var det ett hemskt sätt att sluta sitt liv på.

 Under tiden som han grät så såg han ett plötsligt ljus från någonstans, han tittade upp och såg att hans högra hand var täckt med en konstig flamma. Det såg ut som eld men det var mörkt, som rök, han skakade hastigt handen för att få bort det och då försvann det direkt. Under hela sitt unga liv hade han sett otroliga händelser och hört ännu otroligare berättelser, men inget som kunde mäta sig med detta, han var däremot inte rädd för det hade inte skadat honom.

 När han började fundera på vad denna underliga rök var för något så bildades den igen runt handen och istället för att tveka och skaka bort det så undersökte han röken lite noggrannare och försökte peta på den med sin vänstra hand. Men när han gjorde det så spreds sig röken till den handen också. Han ställde sig upp stödjandes på en stol, men direkt började stolen ryka och lukta bränt så han släppte taget om den. Han prövade igen genom att lägga handen på stolen och den började ryka som första gången. Tydligen så skadade röken allt annat än han själv, för ytan där han lagt handen var svart som om det hade bränts av en eld eller liknande. Han skakade på händerna och elden försvann.

 Den dagen så försökte den unga mannen gång på gång att skapa denna mystiska rök från händerna och när han äntligen kunde kontrollera den väldigt bra, så kom han på att det måste ha något med meteoriten att göra; varför annars skulle han kunna göra detta? Tänk om? Nej det var ju utomordentligt larvigt tänkte han, men det var ju ändå värt ett försök; tänk om han skulle kunna kasta röken från hans händer, som i dem tecknade filmerna? Han antog en position som en basebollspelare, han kände sig riktigt fånig när han skapade röken i sin högra hand och tittade runt i rummet efter ett lämpligt mål. Det kunde lika bra vara stolen, den var ju redan ändå så svart och smutsig.

 Han fokuserade och sen började svinga armen bakåt som om han skulle kasta en boll, då hände något som han inte hade väntat sig och det var att röken fokuserades inne i handflatan till en boll och han slängde iväg den mot stolen. Bollen flög mot stolen med överväldigande kraft och sprängde den i småbitar med en hög smäll och en tryckvåg i luften kastade iväg allting som var i dess närhet.

 Rädd för både den enorma kraften från rökbollen han precis kastat och vad som skulle hända, om vilket ögonblick som helst säkert, när hotellpersonalen skulle komma in i rummet, så plockade han på sig sina saker och lämnade rummet i stor hast.

Kapitel 7: En hane och en hona

 I en liten byhåla ute på landet i Texas höll en nitton årig tjej på med att hjälpa sin pappa att stänga baren. Tjejen brukade vanligtvis alltid ha snygga kläder efter modet, men just nu så hade hon bara vanliga arbetskläder som dem anställda hade på baren. Även om hon inte verkade så, så var den här tjejen riktigt intelligent, smartare än dem flesta anade och hon kunde alltid få fram godhet i människor, när andra inte kunde se den.

  Plötsligt hördes ett underligt ljud, som om något stort träffade marken, utanför huset. Tjejen sa till sin pappa att hon bara skulle gå ut och kolla vad det var för oväsen, så hon öppnade dörren och gick ut. Väl ute så kollade hon runt lite, snart såg hon att en liten bit ifrån så brann ett träd och det kom rök från jorden bredvid. Hon närmade sig försiktigt, men ändå ivrig att se vad det var, nästan ingenting hände i denna sömniga stad, förutom den hemska händelsen för femton år sedan som tjejen helst inte vill komma ihåg. När hon bara var några meter ifrån så kunde hon se att det var ett stort hål i marken och en stor sten i mitten. Hon hade sett liknande saker på TV och visste att det måste vara en meteorit som krashat ner från rymden.

  Under tiden som tjejen tittade på den underliga stenen så tänkte hon plötsligt för sig själ att den kanske var radioaktiv och var precis på väg att backa undand, när något hände: Stenen spräcktes abrubt och någon gråsilvrigt vätska ran ut från sprickorna. Helt fascinerad av detta så var hennes uppmärksamhet som bortblåst och hennes reaktion var långsam när vätskan helt plötsligt och hastigt rörde sig mot henne.

 Tjejen försökte i panik att skaka av sig vätskan men den var klibbig och varje gång hon lyckade få bort lite granna så täckte den henne igen ännu hastigare och snart var hela hennes kropp täckt i det, förutom hennes huvud. Hennes pappa, som hörde hennes skrik, kom springande mot hennes och just som han skulle nå henne, så täckte vätskan hennes huvud också och hon föll till marken.

 All vätska trängde in igenom hennes näsa, mun och öron, hennes pappa kunde inte göra något förutom att hjälplöst se på sin dotter som rullade runt frenetiskt på marken. Plötsligt slutatde hon sprattla och pappan kunde äntligen hålla hennes stilla. Tjejen var halvt i shock men hon kunde känna att det hände något inne i henne, men på något underligt sätt så kändes det bra, det kändes som att all hennes trötthet och värk försvann och hon hade aldrig i sitt liv kännt sig så frisk som nu. Hon sa till sin pappa att hon på något sätt ändå var okej, men pappan hade redan lyft upp henne och var på väg bort till bilen för att köra henne till sjukhuset.

 Han hade den roligaste tiden i sitt liv; han var på semester från regniga England på sin tjugoförsta födelsedag och satt på en motorcykel med en tjej som han endast hade känt i en vecka, här i detta underbara Frankrike. Den unga mannen jobbade som en reporter på en stor nyhetstidning i London och var hela tiden med i svängarna när det hände viktiga saker i världen och varför. Han jobbade alltid hårt och var inte så van vid mycket fritid, men nu hade han bestämt att ta en lång semester för att leva livet.

 Den unga mannen och tjejen hade precis varit på bio och sett en ny film på premieren och nu var dem på väg till stranden för att bada och njuta i det soliga vädret. Dem pratade om filmen när han hörde ett plötsligt visslande ljud bakom dem, när han vred på huvudet för att se vad det var så ökade ljudet extremt fort och han han bara se en glimt av något stort svart objekt rusandes emot dem, sedan kände han en hård knuff och allt blev svart och han tappade medvetandet.

 Killen vaknade upp med en oerhörd smärta i sin högra axel, men den försvan snabbt när han fick tillbaka medvetandet. Lite vilse och bortdomnad tittade han runt och upptäckte att han satt i diket vid vägen som han och tjejen hade åkt längs med. Men han kunde inte se tjejen från sin position i diket och varför var han i diket? Sakta började minnet komma tillbaka och han mindes det visslande ljudet och det mörka objektet. Han antog att dem hade blivit träffade av något och han ställde sig upp och började leta efter tjejen, som han ögonblicket efter såg. Några meter iväg på vägen låg hon, uppenbarligen död, för det var massa blod under henne och hela hennes överkropp var sönder.

 Illamående av synen vände han sig om och spydde, när han gjorde detta så upptäckte han ett stort hål i marken med en rykande sten i. Han tittade lite närmare på den och såg att den hade spruckit, såg ut som att något hade läckt ut från den.

 När den unga mannen ringde ambulansen så frågade personen som svarade hur många som var skadade och just som han tänkte säg två personer, så kände han faktiskt inga skador, tvärtom, han kände sig väldigt frisk och full av energi. Så han svarade att det endast var en tjej som var skadad och att hon med stor sannolikhet var död. Tio minuter senare kom ambulansen och en polisbil. Sjukpersonalen lyfte in den döda flickan i ambulansen och den unga mannen blev ombedd att följa med poliserna till stationen.

Kapitel sex: Mysterisk Meteorit

 Analytikern skynda genom korridoren med pappret hårt i handen, rundade ett hörn och sprang in i en arbetskollega, ursäktade sig och skyndade vidare med det brådskande meddelandet. Det hade bara gått fyrtio sekunder sedan han registrerade situationen men varje sekund räknades nu och han nådde äntligen dörren och knackade på.

 Chefen satt vid sitt skrivbord och lästa lite rapporter som han fått på sitt bord tidigare på dagen, när han plötsligt hörde en hög och skarp knack på sin dörr. På ljudet att döma så blev chefen lite orolig, det lät som en allvarlig knackning. Han bad personen att komma in och såg en av hans bästa analytiker skynda in genom dörren med ett papper i handen. Analytikern lämnade över lappen och chefen behövde bara kolla på den i några sekunder, efter ytterligare några sekunder av chock så lyfte han på luren och slog in numret till Vita Huset.

 Presidenten åt just en utsökt middag med sin familj när en ur hans säkerhetspersonal knackade på dörren och kom in i rummet. Han fick meddelandet att han omgående behövdes i konferenssalen och blev hastigt eskorterad dit. När han väl var där och blev uppdaterade om situationen så fick hand reda på at NASA för några minuter sedan hade upptäckte en stor meteorit på kollisionskurs med Jorden, bara några timmar iväg från planeten. Meteoriten var tillräckligt stor för att göra enorma skador vid nedslaget.

 Olika lösningar arbetades fram när ytterligare en uppdatering från NASA anlände: Tydligen så hade meteoriten, av ingen som helst logisk förklaring, plötsligt splitrats till många små delar. NASA meddelade att även om detta var extremt underligt, så var det ändå en god nyhet, för nu skulle meteoriten delas upp och spridas över jordklotet, vilket resuluterade i ytterst små skador vid nedslagsplatserna. Presidenten blev lite lugnare men gav ändå order om att skicka ut grupper till så många landninszoner som möjligt, när dem väl var spårade, för att undersöka denna mystiska meteorit.

 Stenblocken spreds över hela planeten och krashade lite här och där; en del landade ute på landet, en del i städer där en del faktiskt träffade människor direkt. Skuggriumet, som programmerat, läckte ut från sprickor i stenen och började röra sig mot närmaste människa. Människorna som blev träffade direkt av stenen blev självklart dödligt sårade och dog, men några få överlevde faktiskt träffen och när dem låg och förblödde och döende så täckte Skuggriumet människan, tog sig in i dess system och läkte såren och ändrade DNA:t.

 På ställen spridda över Jorden så hände liknande saker, människor blev ”attackerade” av den gråa vätskan och började förändras. Presidentens grupper och även grupper från andra länder lyckade bara samla in en handfull meteoritstenar eller fånga in infekterade människor, innan evoultionen han för långt och människorna försvann under uppsikt.

Kapitel fem: Bargons plan

 Med den kraftiga smärtan från såret, Bargon var tvungen att använda alla sina krafter för att orka få med sig allt och alla till en han tagit med sig till en säker plats i denna nya dimension. Han kunde känna en planet i närheten som hade lite livformer på och han teleporterade sig dit för att komma på nästa steg. Planeten hade en väldigt låg nivå av liv på sig, endast simpla organismer och en acceptabel atmosfär, så det var perfect som första bas.

 Bargon visste att han lite tid på sig innan Rådet skulle skicka någon efter honom, så han beslutade att han behövde någon skenmanöver under tiden som han utformade sina egentliga planer. Han fokuserade på området i galaxen men kunde inte känna något av intresse, så han ökade sin kraft och sökte längre. Efter ett tag när han nästan tänkte ge upp så kände han något, en planet långt borta verkade ha liv av en högre grad. Han kunde känna livformer liknande till de människor som fanns på Skugglandia.

 Bargon teleporterade sig till denna planet för att undersöka lite mera, men när han först såg människorna på denna planet så blev han besviken. Dessa människor var väldigt svaga och hans löjtnanter eller till och med en av hans vanliga soldater skulle kunna första och döda så mycket innan dem skulle stöta på något motstånd. Men efter en liten stund så fick han en långsökt men kanske effektiv ide, ifall han skulle kunna skicka lite Skuggrium till denna planet och sammankoppla det med dessa människors kroppar, då borde det skapa ett sådant kaos och samtidigt göra det svårare att hitta honom i detta universium när det fanns mera varelser med Skuggrium.

 Några ögonblick senare så hade Bargon kommit på ett enkelt sätt att få detta att fungera. Han undersökte rymden i närheten till denna planet och hittade det han letade efter, en stor meteorit som åkte igenom galaxen, han flyttade sig till meteoriten och injecerade en stor mängd Skuggrium i den. Tanken var att han skulle styra den mot Jorden och sedan få den att splittra och sprida sig över ytan på planeten så han skulle kunna påverka flera. Tack vare några av apparaterna som han hade stulit från Skuggbas så kunde han manipulera Skuggriumet så det skulle söka sig mot närmaste människa och binda sig med denna. Det som retade Bargon mest var att han tvungen att använda sig av maskiner för att göra detta då han knappt hade några som helst förmågor att påverka material eller gener alls, det var ytterligare än anledning till att han hatade Morgana och Ferenghir, för dem hade dessa förmågor.

 Han teleporterade sig och allt annat till en närliggande planet och sedan så ändrade han riktning på meteoriten till kollisionskurs med Jorden. När atmosfären till planeten så splittrades meteoriten som han hade designat den till att göra och den spreds över stora delar av planeten. Bargon log för sig själv när han tänkte på allt kaos, förstörelse och förvirring detta skulle medföra.

Kapitel fyra: Nästa steg

 När allt hade lugnat ner sig och alla förädare hade blivit infångade, så arrangerade dem överlevande rådsmedlemmarna ett krismöte och diskuterade vad dem skulle göra härnäst. Genaral Sylea, från spaningsavdelningen, informerade dem om att Bargon och övriga tydligen hade teleporterat sig till en annan dimension. Lönmördar-generalen rapporterade att hennes giftiga dolk skulle ha gett vilken annan general en långvarande och besvärande skada, men med tanke på Bargons kraft som en elit-general så skulle det nog bara ta några dagar för honom att få tillbaka sin fulla styrka.

 Förlusten av dem avlidna medlemmarna medförde en väldigt svår situation; fyra avdelningar saknade antingen rådsmedlem eller en general. Efter ett tag så togs beslutet att behörigheterna över dessa avdelningar skulle delas mellan dem överlevande rådsmedlemmarna.

 Nästa steg skulle nu bli, efter långa diskussioner, att spåra Bargon, följa efter honom och föra tillbaka honom till Skuggbas. Det bestämdes att Sylea skulle skickas på detta uppdrag och bli eskorterad av Ferenghir, deras uppgift blev att leta rätt på honom och övervaka situationen.

 Efter två dagar så återvände dem två generalerna, endast med meddelandet att dem inte kunde hitta Bargon, bara avgöra vilken galax han befann sig i, vilken visade sig vara liknande till deras egen. I denna galax fanns även planeten Jorden, som tydligen hade väldigt liknande förhållanden som Skugglandia. Sylea fick orden att återvända och övervaka situationen, men på ett säkert avstånd.

 En tid senare, när Skuggbas hade reparerats efter anfallet och det rådde ordning igen, så återvände Sylea med märliga nyheter. Tydligen så hade planten Jorden, i den andra dimensionen, människor med begränsade krafter, vilket betydde att dem låg bra mycket efter i evolutionen jämfört med Skugglandia. Det här var inte alls underligt, men det som däremot var det var att Sylea hadet kunnat känna några krafter liknande till sin egen under några veckor nu. Med andra ord så kunde hon alltså känna av Skuggrium på planeten.

 Detta var självklart en katastrof, eftersom planeten Jorden inte borde ha Skuggrium och dem människorna skulle inte vara redo för den sortens krafter ännu! Rådet visste att Bargon var orsaken till detta, men dem kunde inte förstå anledningarna till detta. Att endast åka till Jorden och plocka bort avvikelserna skulle inte medföra någon skillnad, inte så länge som Bargon fortfarande var på fri fot.

 Dem kunde inte heller placera flera skuggjägare där, för det visade sig att endast generaler var starka nog att motstå den annorlunda atmosfären på Jorden. Lägre rankade soldater med mindre krafter kunde inte uthärda det under en längre tid utan att börja förlora sin styrka, Rådet var även tvungen att ha kvar sina generaler på Skuggbas för säkerheten.

Kapitel tre: Ett växande hot

 Rådet vågade inte använda sig av elit-generalerna för mycket på uppdrag med tanke på deras otroliga styrka och skickade dem bara på dem mest nödvändiga uppdragen. Därför så spenderade dem tre mycket tid i basen, som kallades Skuggbas, vilket resulterade i att dem fick mycket ”fritid” då dem nästan inte alls behövde någon träning eller utbildning.

 Det var under den här tiden som Bargon började tänka mörka tankar och snart även smida planer. Eftersom han hade en hög nivå av intelligens från en av generalerna som han blev skapad av och stora mängder av styrka från den andra, så kunde han utforma väldigt komplexa och geniala planer och samtidigt ha styrkan att utföra dem. Det var även dessa egenskaper som gjorde att han var den mest använda generalen av dem tre.

 Bargon började resonera att så länge som han inte kunde få Morgana så hade han ingen anledning att stanna där han var, kontrollerad av svaga människor. Men general-coderna band honom fortfarande i starka lås och detta vredgade honom mycket. Men, efter en lång tid så lyckades han utveckla en teknik för att ignorera även dem starkaste koderna, fast med stor svårighet.

 Under denna tid så började även Morgana och Ferenghir att utveklas med sina krafter och förmågor. Morgana kunde läka dem mest allvarliga skadorna och även växa tillbaka kroppsdelar som hade förstörts eller separerats från kroppen på skadade människor. Men hennes mest avancerade förmåga skulle visa sig vara något helt annat.

 Ferenghir kunde också påverka energi som Morgana, fast inte alls till samma höga nivå när det kom till läkning. Men när det kom till kamp och dueller, med eller utan vapen, så var han överlägsen alla och det skulle krävas mycket för att han skulle bli besegrad.

 Utan vetskapen eller kontrollen av dem två Råds-medlemmarna, så satte Bargon sin plan i verket. Han beordrade sina två avdelningar att göra en skenmanöver genom att attackera alla i basen. Under tiden som detta plötsliga myteri bröt ut och det var strider överallt så smög sig Bargon med extrem försiktighet till forskaravdelningen och började samla på sig vissa utvalda maskiner och apparater. Blandannat en teleporter som utvecklings-generalen dagen innan hade lyckats uppgradera så att den inte bara kunde teleportera saker till ställen långt ifrån utan nu även bryta dem fysiska banden totalt och förflytta sig till andra dimensioner.

I allt detta kaos och bland alla strider så lyckades Rådet beordra sina generaler att fånga in Bargon men precis när orden gavs så stormade några av Bargons kaptener rummet och lyckades döda fyra medlemmar varav två var Bargons styrande medlemmar. Dom förstörde även dessa medlemmars kroppar med ett vapen nyligen skapat så att det inte fanns något kvar alls.

 Allt detta han hända innan försvars-generalen nådde rummet och säkrade resterande i Rådet med en barriär och skyddade dem därigenom från all yttre påverkan. Sekunderna efter anlände även flera andra och efter några ögonblick så var rummet säkrat och dem skuggjägarna som hade begått myteri på Bargons order, var snabbt avväpnade och infångade av blandannat Ferenghir och hans kaptener.

Nu skickades dem flesta generalerna och några kaptener med stor hast till forskningslabbet för att infånga Bargon och få slut på detta förräderi. Uvecklings-generalen som var närmast anlände först men blev överraskad av Bargon och blev nedslagen och medvetslös. Hastigt efter detta avbrott så samlade Bargon ihop alla maskiner och material och sina soldater runt sig. Precis när resterande skuggjägarna kom in i rummet så höll Bargon på att teleportera sig iväg. Men innan teleporteringen var klar så skedde däremot en hel del saker under en stund som kändes som en evighet men som bara varade under det flyktigaste av ögonblick.

 Lönmördar-generalen lyckade kasta en giftig kniv i bröstet på Bargon, spanings-generalen Sylea lyckades fästa en spårningskraft på hans kropp och just då anlände Morgana och Ferenghir och deras och Bargons ögon möttes och dem kunde se hat och ondska i hans ögon, sedan försvan Bargon och allt han tog med sig i ett kraftigt sken av vitt ljus.

Kapitel 2: Dem tre elit-generalerna

 När till slut alla Skuggjägare var skapade och klara, så började Rådet testa deras nya super soldater på lätta uppdrag, men allt eftersom tiden gick så blev uppdragen allt mer och mer viktiga för landets millitära operationer och till slut så påverkades hela planeten av denna nya hemliga och dolda millitära makt. Ledare för fientliga organisationer blev spårade och antingen bortförda som fångar eller avrättade.

 Efter ett tag, när det inte längre fanns något eller någon som längre kunde vara ett hot mot Rådets hemland, så beslöt sig en medlem för att en gång för alla garantera att deras makt skulle vara den starkaste på planeten ohotad av ingenting.

 Rådsmedlemmen kom med iden att kombinera två generalers krafter till en soldat. Detta var dem andra i rådet ytterst tveksamma till, eftersom dem trodde att det skulle vara riskfyllt att experimentera med sådana enorma mängder energier. Men det var ytterligare en medlem som ville pröva detta och efter många diskussioner och överläggningar så blev förfrågan ändå godkänd. Två generaler, båda män, blev nedsövda och deras kroppsliga och själsliga energier blev överförda till ett nytt embryo.

 Under tiden som embryot växte så pratade däremot dem andra rådsmedlemmarna mellan sig och bestämde att det skulle vara en säkerhetsrisk ifall dessa två medlemmar skulle ha kontrollen över en general med sådan kraft, dem två medlemmarna var också väldigt giriga och sökte hela tiden mera makt, så dem andra väntade sig ett myteri.

 När embryot hade utvecklats till en tvååring, så bestämde Rådet att ytterligare två nya generaler skulle skapas, detta tyckte självklart inte dem andra två medlemmarna om, men dem kunde inte hindra beslutet och var därför tysta under mötet. Skapandet av dem två nya generalerna blev nu hastigt igångsatt, för att så fort som möjligt minimera det kommande hotet och dem använde två kvinnor och två män.

 Den första generalen, den manliga, blev döpt till Bargon och han utvecklade hastigt enorm kraft och briljans. Den andra var den kvinnliga och hon fick namnet Morgana, hon hade förmågan att kunna manipulera energi nästan obegränsat vilket gjorde henne till en väldigt effektiv läkare. Den tredje och yngste blev den manliga generalen Ferenghir som var den snabbaste och smidigaste av dem tre. Dessa tre blev snart kallade Elit-generalerna.

 Elit-generalerna hade så mycket kraft att det var omöjligt att helt och hållet forma efter Rådets vilja och deras känslor kunde knappt bli blockerade alls som resterande Skuggjägares kunde bli. Dem kunde även agera på egen hand men även dem kunde bli kontrollerade av generalkoderna. Detta gjorde att dem kunde känna alla vanliga känslor som fanns hos en människa; glädje, ilska, sorg och flera, men den viktigaste var kärlek; både Bargon och Ferenghir började älska Morgana och hon gillade dem båda väldigt mycket, men snart så blev hon förälskad i Ferenghir. Självklart så gillade inte Bargon detta eftersom han traktade efter Morgana väldigt mycket och snart så blev hans begär omvänt till svartsjuka och till slut hat mot dem andra två.

 

Del ett

Kapitel ett: Begynnelsen

 I en annan dimension på en planet som liknade planeten Jorden, så jublade två forskare av glädje. Dom hade, efter flera års experiment och forskning, äntligen lyckats skapa ett ämne som nästan var oförstörbart, men som ändå var väldigt lättformat. Men det som verkligen gjorde detta nya ämne till något som skulle ändra deras värld markant, var att det kunde lagra och förstärka energi i stora mängder och även frigöra oanvänd energi i material som det kombinerades med.

 I den här dimensionen så låg planeten tusen år före planeten Jordens dimension i utvecklingen och därför var också människorna här mycket mera utvecklade i evolutionen och hade utvecklat sina förmågor längre. Nu kunde människorna kontrollera dem förmågorna som hade sina rötter i själen; förmågan att känna andra människor och deras humör och deras aura, kunna känna av ifall något var fel eller om det var något otäckt som skulle hända, skicka eller ta emot energi och signaler mellan människor och en hel del mer.

 Planeten i denna dimension kallades Skugglandia på grund utav alla skuggor som kastades från oändligt många småmoln på himlen. Forskarna beslutade att namnge sitt nya ämne efter planeten, så Skuggrium blev namnet på något som skulle minnas som starten på något kraftfullt och gott, men sedan något som blev helt fel och utvecklades till något mörkt och sedan tillslut så blev det ondskefullt.

 Det gick några månader och forskarna fortsatte sina experiment med Skuggriumet och dem ansåg nu att det var dags att visa resten av världen deras upptäckt. Men oturligt nog så blev deras framgång upptäckt innan detta, av en agent från ett säkerhetsföretag, som hade som uppdrag att spåra upp och samla in nya vapen eller sprängmedel inom landet.

 Natten efter så stormade agenten och hans grupp labbet och fångade forskarna och samlade in deras forskning. Utan att kunna göra något motstånd så blev forskarna transporterade till agentens huvudkvarter, tillsammans med Skuggriumet. Väl där så gav dem forskarna ett ultimatum; antingen jobba för säkerhetsföretaget och utveckla Skuggriumet på deras villkor, eller bli slängda i fängelse för förräderi mot landet. Forskarna accepterade detta med tunga hjärtan för dem visste att företaget skulle använda deras forskning för att skaffa sig makt.

 Säkerhetsföretaget, som var en gren inom landets millitära försvar, återskapade ett gammalt program kallat ”Supersoldat-programmet” som gick ut på att förbättra soldaten istället för vapnen. Det gamla programmet hade lagts ned för att det inte gav någon tydligt förbättrad effekt, men nu kunde dem starta programmet igen med hjälp utav Skuggrium. Programmet döptes också om till ett mer passande namn; ”Skuggjägare-programmet”

 Forskning och experiment sattes igång och efter ett halvår så började skapandet av den första soldaten. Det var tio personer som var ansvariga för programmet, fem män och fem kvinnor, som kallades Rådet. Dessa rådsmedlemmar fick varsin general, av samma kön som medlemmen, skapade till sitt förfogande. Varje general skulle sedan ha två kaptener under sig, en kvinnlig och en manlig. Under dessa kaptener blev det sedan många Skuggjägare skapade som hade olika rang.

 Eftersom Skuggrium var extremt svårt att framställa, för det krävde otroligt ovanliga och dyra ingredienser, så visste Rådet att dem var tvungna att skapa Skuggjägarna med olika mycket mängd Skuggrium. Dom bestämde därför att rangordningen skulle avgöra mängden, vilket resulterade i att generalerna fick otroliga mängder Skuggrium i sig, medans ju lägre rankade soldaterna var så fick dem mindre och mindre.

 Dessa Skuggjägare blev inte tilldelade och utbildade med vanliga skjutvapen, utan dem blev istället utrustade med antika vapen såsom knivar, svärd och liknande. Anledningen till detta var att det var relativt lätt att spåra skott och explosiva ämnen tillbaka till användaren, än vad ett knivhugg eller ett sår från ett svärd skulle göra. Anonymitet var högsta prioritet för Rådet när det gällde detta program. Sedan skulle även Skuggjägarna vara väldigt billiga i drift, när dem väl var gjorda.

 För att skapa alla dessa soldater så behövdes självklart mänskliga embryon och genom väldigt sponsrade och oetiska uppdrag, så hade programmet nu allt dem behövde för experimenten. Under tiden som embryona växte så blev dem injicerade med Skuggrium direkt in i deras system. Många hundratals embryon dog innan en lyckades överleva sammanbindningen med Skuggrium.

 Rådet ville se resultat så fort som möjligt med funktionsdugliga soldater och genom experimentell biomedicinsk teknik och manipulering av Skuggriumet, så växte embryona till arton åriga människor inom loppet av några veckor. Efter denna ålder, som ansågs vara optimal, så ändrades manipulationen igen och soldaterna åldrades normalt igen.

 Generalerna blev skapade först och med enorma mängder Skuggrium i sig så hade dem otänkbara krafter och stora delar av den mänskliga evolutionen i dem blev upplåst. Eftersom dessa människor blev skapade istället för uppfödda av föräldrar så var det väldigt lätt att forma deras sinnen efter Rådets vilja. Men med generalerna så kände Rådet att dem var tvungna att ha en högre säkerhet med och därför ”programmerades” generalerna med koder, nästan som en dator, som dem kunde kontrolleras fullständigt med. Dessa koder var personliga och fanns bara hos respektive Rådsmedlem.

 Skuggrium var silver-grått och det gjorde att Skuggjägarna fick denna färg på olika ställen till utseendet. Deras ögon blev silvriga och längs med kroppen så hade dem även silver-gråa linjer efter injektionerna av Skuggriumet.

 På varje fingertopp så hade dem under huden nålliknande kontaktpunkter som kunde skjutas ut. Med dessa kunde dem överföra energi till andra personer eller material, eller använda andra tekniker.