Richen

Kapitel åtta: Oväntade förändringar

 Han hade varit en tjuv i hela sitt liv och han var en väldigt duktigt sådan. Han hade sitt eget gäng och kvällen innan så hade dem lyckats råna en bank och kommit undan med två milljoner dollar i kontanter. Mannen hade varit tvungen att döda några människor på banken, men han brydde sig inte, dem hade varit korkade när dem försökte hindra mannen och hans gäng i rånet.

 Mannen var i fyrtioårsåldern och såg ut som en riktig gangsterboss; han var inte så lång, hade en rund mage och sliskigt bakåtslickat hår. År efter år på gatan hade gjort honom iskall och han hade inte någon sympati alls för dem svaga som inte kunde döda under honom. Men eftersom makten på gatan knappast är för evig, så kom även ändringen för denna man; Brottets Kung i New York.

 Just nu så var mannen på gängets bas och räknade pengar. Det han inte hade räknat med var att bli förrådd av sina egna. Med endast stor tur och skicklighet så lyckades han fly från huset skjutandes villt omkring sig.  När han kom ut ur huset och in i en gränd så stannade han tvärt, för rakt framför sig var det ett stort rykande hål i marken. Precis då hörde han några skott och kände en skärande smärta i ryggen, han vände sig om och blev skuten flera gånger i bröstet av några av hans män som kommit ikapp honom. När han föll bakåt ner i hålet lyckades han skjuta dem två personerna som dödade honom.

 Mannen vaknade upp, konstigt nog eftersom han borde varit död, och han började misstänka att det var något lurt på gång. Hur kunde han ha överlevt så många skott på nära håll, bland annat rakt i bröstet? Han klättrade långsamt upp från hålet när han trampade på en stor sten i mitten; den var väldigt varm så han flyttade foten snabbt. Kunde det ha något med denna underliga sten att göra, att han fortfarande levde och kände sig livlig? Hursomhelst tänkte han att han behövde ta sig någonstans säkert, några ur hans gäng kunde fortfarande leta efter honom, så han började springa vidare ner längs gränden, ovanligt snabbt och han kände sig väldigt lätt och stark.

 På väg hem från sjukhuset så satt tjejen i sin fars bil och tänkte på vad som hade hänt tidigare. På sjukhuset hade doktorn inte kunnat se något fel på henne, tvärtom så var hon i perfekt hälsa, hennes järnnivåer var lite höga, men inget som var farligt. Hon och hennes far hade inte vågat berätta vad som hänt, för ingen skulle tro dem, så istället hade dem bara sagt att hon hade kommit i kontakt med lite underliga stenar i gruvan.

 Väl hemma så gick tjejen till sitt rum efter maten för att tänka. Hur kunde hon känna sig så bra efter att ha blivit attackerad av en silvrig vätska från yttre rymden?  Hur hon än tänkte så kunde hon inte komma på någon förklaring och somnade tvärt i sängen.

 När tjejen nästa morgon vaknade upp så kände hon sig välutvilad och pigg, men det var en sak som hon inte kunde känna och det var sängen! När hon öppnade ögonen så såg hon att hon flöt någon decimeter ovanför sängen. Inte vetandes vad som hände, så föll hon plötsligt ner igen till sängen. Hur märkligt och underligt detta än var, så var tjejen inte rädd för detta, för hon hade en känsla inombords att det inte var farligt, det hade känts normalt på något sätt. Hon slöt ögonen igen och koncentrerade hårt i några ögonblick. Ingenting hände. Hon kände sig riktigt dum och arg för att hon faktiskt hade försökt sväva, självklart måste det ha varit ett fenomen, som en hägring eller något sådant, nu direkt efter hon hade vaknat från drömmarnas värld. Men när hon tänkte på hur hon hade känt precis när hon hade svävat, så hände det igen; sakta, sakta så började hon att kännas lättare och lättare och tillslut så lämnade hon sängen och svävade lite granna uppåt. Några sekunder senare föll hon ner igen. Nu var det ju helt klart uppenbart att det inte var någon illusion eller hägring och hon tänkte febrilt på hur hon skulle kunna kontrollera denna förmåga, som alldeles säkert hade något att göra med den där vätskan.

 På väg ner för att äta frukost så kändes det riktigt bra inombords, leendes mot sig själv i en spegel i hallen så gick hon in i köket där hennes pappa satt och läste tidningen. Hon var så nära att berätta för honom vad som hade hänt när hon vaknade, men sen tänkte hon att det nog var bättre att hon undersökte lite närmare och vänta ifall något mer underligt skulle hända. Idag så var hon ledig från jobbet efter gårdagens ”äventyr” och hennes pappa pussade henne på kinden, önskade hennes en bra dag och åkte därefter till jobbet. En kvart senare gick tjejen ut i trädgården och började experimentera med sin nya förmåga.

 Polismästaren var lite misstänksam mot denna engelsman, hur kunde han inte ha några skador alls efter att blivit träffad av en meteorit, när flickan hade blivit krossad? Men han kunde inte hålla kvar honom för något brott, utan var tvungen att låta honom gå. Så den unga mannen lämnade stationen och tog sig tillbaka till sitt hotell, fortfarande skakig efter dagens hemska händelse. Äntligen tillbaka på hotellrummet så stängde han dörren bakom sig och sjönk ner på golvet gråtandes, han hade verkligen gillat denna tjej och även om han inte hade känt henne så var det ett hemskt sätt att sluta sitt liv på.

 Under tiden som han grät så såg han ett plötsligt ljus från någonstans, han tittade upp och såg att hans högra hand var täckt med en konstig flamma. Det såg ut som eld men det var mörkt, som rök, han skakade hastigt handen för att få bort det och då försvann det direkt. Under hela sitt unga liv hade han sett otroliga händelser och hört ännu otroligare berättelser, men inget som kunde mäta sig med detta, han var däremot inte rädd för det hade inte skadat honom.

 När han började fundera på vad denna underliga rök var för något så bildades den igen runt handen och istället för att tveka och skaka bort det så undersökte han röken lite noggrannare och försökte peta på den med sin vänstra hand. Men när han gjorde det så spreds sig röken till den handen också. Han ställde sig upp stödjandes på en stol, men direkt började stolen ryka och lukta bränt så han släppte taget om den. Han prövade igen genom att lägga handen på stolen och den började ryka som första gången. Tydligen så skadade röken allt annat än han själv, för ytan där han lagt handen var svart som om det hade bränts av en eld eller liknande. Han skakade på händerna och elden försvann.

 Den dagen så försökte den unga mannen gång på gång att skapa denna mystiska rök från händerna och när han äntligen kunde kontrollera den väldigt bra, så kom han på att det måste ha något med meteoriten att göra; varför annars skulle han kunna göra detta? Tänk om? Nej det var ju utomordentligt larvigt tänkte han, men det var ju ändå värt ett försök; tänk om han skulle kunna kasta röken från hans händer, som i dem tecknade filmerna? Han antog en position som en basebollspelare, han kände sig riktigt fånig när han skapade röken i sin högra hand och tittade runt i rummet efter ett lämpligt mål. Det kunde lika bra vara stolen, den var ju redan ändå så svart och smutsig.

 Han fokuserade och sen började svinga armen bakåt som om han skulle kasta en boll, då hände något som han inte hade väntat sig och det var att röken fokuserades inne i handflatan till en boll och han slängde iväg den mot stolen. Bollen flög mot stolen med överväldigande kraft och sprängde den i småbitar med en hög smäll och en tryckvåg i luften kastade iväg allting som var i dess närhet.

 Rädd för både den enorma kraften från rökbollen han precis kastat och vad som skulle hända, om vilket ögonblick som helst säkert, när hotellpersonalen skulle komma in i rummet, så plockade han på sig sina saker och lämnade rummet i stor hast.