Richen

Kapitel nio: gott och ont

 När en hel vecka hade gått efter händelsen med meteoriten, så slog tjejen på tv:n för att slappna av lite efter dem senaste experimenten. Hon hade flygit hela morgonen och även prövat sin senaste upptäckt; konstigt rök från hennes händer som skadade när det träffade något efter att hon kastade det. Efter att hon hade kraschat när hon flög, så hade hon även märkt att hennes skador hade läkt väldigt snabbt, så snabbt att hon kunde se såren försvinna framför hennes ögon.


 När tv:n startade så surfade hon mellan kanalerna tills hon stannade på en nyhetskanal. Tydligen så utspelades det ett rån och gisslandrama på en stor bank i New York just nu. Polisen hade stora problem med rånaren, för även om det bara var en man, identifierad som Frank Lane, en ökänd brottsling, så verkade det som att han stod emot försöken från polisen när dem sköt på honom med bönpåsar och även skottskador från skarp ammunition. Men det var inte bara det som hindrade polisen, Frank hade tydligen även något sorts okänt vapen, för varje gång som SWAT-styrkan försökte komma nära banken, så sköt han på dem med underliga bollar av rök, vilket skadade polisen enormt.

 Efter några ögonblick av tvekan och eftertanke, så knöt tjejen sina skor och lämnade huset och flög iväg i rikningen mot den stora staden New York.

 Så det finns fler människor som mig? Tänkte den unga mannen när han kollade på internationella nyheter i en bar i London. Han hade för två dagar sedan kommit hem från Frankrike med bättre kontroll över sina nya krafter. Han kunde inte tåla våld eller brottsligheter och trodde på godhet, så därför så bestämde sig han där vid baren för att hjälpa polisen så mycket han kunde mot brott, han brydde sig inte om hans hemlighet skulle bli känd för resten av världen, så han lämnade baren hastigt. Med en smäll och med hög hastighet flög han iväg mot Amerika.

 Frank Lane var i extas, han gjorde det han älskade mest och nu kunde han inte äns bli hindrad eller förråd. Sen han hade gått in i banken så hade han uppnått en glädje och ivrighet han aldrig hade upplevt tidigare. Hans förmåga att skjuta rök med skadande kraft var hans mest älskade förmåga, för med den så kunde han skapa sådan förödelse, kaos och även död omkring sig.

 Efter flera timmar så tänkte Frank att nu kunde det räcka för dagen, det var ju trots allt bara ett test för att pröva hans förmågor på riktigt. Men när han skulle fly därifrån så kände han något underligt, han kunde inte riktigt avgöra vad det var men det kändes som att något närmade sig. Han väntade en liten stund på att något skulle hända och då hörde han några rop och skrik utanför banken och sedan såg han en ung tjej komma ner från luften, som om hon hade flygit.

 Tjejen landade vid dem förbluffade poliserna och kollade runt och sedan gick hon fram till den som hon trodde var deras chef. Hon hade rätt, men polischefen visste inte vad han skulle säg, så hon började prata först, hon sa till honom att hon var där för att hjälpa till och dem kunde ta alla frågor senare, just nu fanns det oskyldiga människor inne i banken som behövde hjälp. Hon tog ett djup andetag och tänkte att det här antagligen var ett väldigt stort misstag och att hon troligen skulle bli dödad om några sekunder, hon var ju ingen hjälte, men hon kunde inte heller bara gå sin väg, inte nu när hon kommit så här långt. Så den unga tjejen som jobbade på en liten bar i en byhåla i Texas gick in i en bank med en ökänd mördare i.

 När Frank såg tjejen komma in i banken så blev han först lite förbryllad, men sedan så kände han sig hotad och kastade rökenergi mot henne, hon försökte hoppa undan men hans kast var för snabbt och hon blev träffad i axeln och flög baklänges in i vägen som gick sönder med en hög smäll. För en kort stund trodde han att tjejen hade dött, men sedan reste hon sig sakta och kastade sedan hastigt en rökboll i sin tur mot honom. Men skillnaden i kraft var stor, för Frank blev bara puttad bakåt liten bit men han förblev stående. När han såg chocken i hennes ögon så började Frank att prata, han hånade henne för hennes svagehet och frågade om även hon hade ramlat på en meteorit. När hon inte svarade honom så blev han arg och kastade ytterligare än ännu starkare rökboll mot henne, men något hände som chockade dem båda; en annan rökboll träffade Franks boll med en hög smäll och en kraftfull tryckvåg som fick både Frank och tjejen att flyga iväg åt varsit håll.

 När den unga mannen landade utanför banken så kunde han känna någon sorts kraft i den och han sprang fram mot den trasiga dörren, när han kom fram till den så såg han två personer där inne som stod upp, rånaren och en tjej. Han förberedde sig själv genom att framkalla röken på sina händer och precis då såg han att rånaren kastade en rökboll mot tjejen, så han kastade hastigt en egen rökboll mot rånarens. Resultatet blev mer kraftfullt än han kunde ana och han skyndade in i rummet. Han hjälpte tjejen upp, för han kände på något sätt att hon var god och deras ögon möttes för några sekunder och genom det så kunde dem förstå varandra lite granna och dem vände sig gemensamt om mot rånaren.

 Nu började Frank bli riktigt arg och han kände att hans kraft inom sig steg, så hans sköt ett hål i taket och flög snabbt upp genom genom det, stannade ovanför och började skapa en stor rökboll. Det fanns ingen chans alls att dem skulle kunna överleva detta tänkte han, så han flög en liten bit högre upp och genom öppningen i taket kunde den unga mannen och tjejen se hur Frank kastade sin förödande energiboll ner mot dem. Hela taket gick sönder och kom brakandes ner mot dem tillsammans med Franks rök, dem försökte skydda sig med sina armar och sen blev det mörkt.

 Men det var något som var fel, ingenting hände, ingen kraftig energi träffade dem och inga takdelar ramlade ner på dem. Dem två människorna med dessa underliga nya krafter vände sina blickar uppåt och såg en ensam man i en svart mantel med långt svartsilvrigt hår, som hängde i luften med en silvrig aura runt sig. Han höll upp hela det trasiga taket och neutraliserade Franks energi med någon sorts barriär som kom från hans vänstra hand, under hans högra arm hängde en medvetslös Frank. Elit-generalen Ferenghir kollade ner på dem två skräckslagna människor som han hade hittat och snart skulle ta med sig tillbaka till Skugglandia.

Chapter nine: Good and evil

 A week after the incident with the meteorite, the girl turned on the TV to relax after her latest experiments. She had been flying all morning and also testing her latest discovery; strange smoke from her hands that would damage when thrown at something. After crashing into the ground, she had also found out that her wound healed in front of her eyes.

 When the TV started she switched channel and stopped on a news channel, a robbery and hostage situation was occurring at the moment in New York at a big bank. The police had problems with the criminal because even if it was just one man, identified as Frank Lane, a notorious felon, he appeared to have withstood two attempts from the S.W.A.T shooting been-bags at him, and also with real bullets. Not only that, Frank appeared to have some sort of strange weapon on him also, because he was shooting black smoke balls on the S.W.A.T when trying to enter the bank, causing them severe damage.

 After moment’s hesitation and reconsidering, the girl tied her shoes and then left the house flying in the direction of the great city of New York.

 So there are more people than myself? The young man thought when watching the news on a TV in a bar in London. He had two days ago returned from France with better control of his new powers. But as he believed in good, and hated when crimes were committed, he decided right there in front of the TV that he would aid the police as much as he could, he didn’t care if the world found out about his secret. So he left the bar in a hurry. With a bang and at high speed he flew towards America.

 Frank Lane had a wonderful time, he did what he liked the most but now he could not be stopped or betrayed. Since entering the bank his joy had reached a level never experienced before. His “power” to shoot smoke filled with damaging energy was his most precious of them all, because with it he could create such wonderful chaos, destruction and even death.

 After several hours Frank thought that this would be enough for one day, after all it was mostly just something to test his powers for real. But when he was about to leave he felt something strange, he couldn’t really tell what it was, but it felt as though something was closing in. He waited for something to happen, and then he first heard the shouts, then the girl come down from the air, like she was flying.

 The girl landed among the terrified police and she walked up to what she thought looked like the officer in charge. She was right, but the officer did not know what to say, so the girl started to speak first, she told him that she was there to help and that they could take any questions after this was taken care of, right now innocent people were in danger in that bank. She took a deep breath thinking that this was clearly a mistake, she was no hero and she would probably be killed in a moment, but she could not walk away, not when she had come this far. So the young bar-working girl from a small town in Texas walked into the bank with a notorious criminal inside.

 When Frank saw this girl entering the bank he was at first a bit stunned, but then felt threatened and so he threw some energy at her, she tried to dodge but his shot was too fast and hit her in the shoulder throwing her backwards into the wall with a loud crash. For a short second he thought that she had died but she stood up and did the same to him although he could stand against it, he only was pushed back a little, but he remained standing. Seeing the shock in the girl’s eyes, he started to talk. With confident Frank mocked the girl for her lack of power but also asking if she too had fell on a meteorite. When she didn’t answer him he shot again at her, but something happened that confused them both, another energy ball crashed into Franks with a loud bang and a powerful airwave pushing both of them flying in opposite direction.

 When the young man landed outside the bank he could feel some sort of power inside it and he rushed towards the door. When closing in he could see two persons inside, the robber and a girl. He prepared himself by creating the smoke and at that time he saw that the robber threw a smoke ball towards the girl, he hastily threw a smoke ball himself aiming at the robbers’. The result was more powerful than he anticipated and he hastily entered the room. He helped the girl to get up, because somehow he could feel that she was good and their eyes met for a few seconds and through that, they could understand each other and they faced the robber together.

 Frank was becoming really angry now and through this anger he could feel that he gained power. At high speed he flew up to the roof, stopped and then started to create a large smoke ball, there was no way they would survive this, he thought. He flew up through the roof and through the opening the young man and girl could see Frank shooting down at the roof above them. The entire roof came crashing down along with the smoke, they covered themselves with their arms and then it went dark.

 But something was wrong, nothing happened, no powerful force hit them and no roof parts fell down upon them. The two humans with these strange new powers looked up and saw a single man in a black cloak with spiky silvery black hair, floating in mid air with a silvery aura flowing around him. He was holding up the entire broken roof and neutralizing Frank’s dark smoke with some strange barrier created from his left hand and under his right hand an unconscious Frank hang. Elite general Ferenghir looked down upon the two terrified humans that he had located and would soon bring back to Shadowria. 

Kapitel åtta: Oväntade förändringar

 Han hade varit en tjuv i hela sitt liv och han var en väldigt duktigt sådan. Han hade sitt eget gäng och kvällen innan så hade dem lyckats råna en bank och kommit undan med två milljoner dollar i kontanter. Mannen hade varit tvungen att döda några människor på banken, men han brydde sig inte, dem hade varit korkade när dem försökte hindra mannen och hans gäng i rånet.

 Mannen var i fyrtioårsåldern och såg ut som en riktig gangsterboss; han var inte så lång, hade en rund mage och sliskigt bakåtslickat hår. År efter år på gatan hade gjort honom iskall och han hade inte någon sympati alls för dem svaga som inte kunde döda under honom. Men eftersom makten på gatan knappast är för evig, så kom även ändringen för denna man; Brottets Kung i New York.

 Just nu så var mannen på gängets bas och räknade pengar. Det han inte hade räknat med var att bli förrådd av sina egna. Med endast stor tur och skicklighet så lyckades han fly från huset skjutandes villt omkring sig.  När han kom ut ur huset och in i en gränd så stannade han tvärt, för rakt framför sig var det ett stort rykande hål i marken. Precis då hörde han några skott och kände en skärande smärta i ryggen, han vände sig om och blev skuten flera gånger i bröstet av några av hans män som kommit ikapp honom. När han föll bakåt ner i hålet lyckades han skjuta dem två personerna som dödade honom.

 Mannen vaknade upp, konstigt nog eftersom han borde varit död, och han började misstänka att det var något lurt på gång. Hur kunde han ha överlevt så många skott på nära håll, bland annat rakt i bröstet? Han klättrade långsamt upp från hålet när han trampade på en stor sten i mitten; den var väldigt varm så han flyttade foten snabbt. Kunde det ha något med denna underliga sten att göra, att han fortfarande levde och kände sig livlig? Hursomhelst tänkte han att han behövde ta sig någonstans säkert, några ur hans gäng kunde fortfarande leta efter honom, så han började springa vidare ner längs gränden, ovanligt snabbt och han kände sig väldigt lätt och stark.

 På väg hem från sjukhuset så satt tjejen i sin fars bil och tänkte på vad som hade hänt tidigare. På sjukhuset hade doktorn inte kunnat se något fel på henne, tvärtom så var hon i perfekt hälsa, hennes järnnivåer var lite höga, men inget som var farligt. Hon och hennes far hade inte vågat berätta vad som hänt, för ingen skulle tro dem, så istället hade dem bara sagt att hon hade kommit i kontakt med lite underliga stenar i gruvan.

 Väl hemma så gick tjejen till sitt rum efter maten för att tänka. Hur kunde hon känna sig så bra efter att ha blivit attackerad av en silvrig vätska från yttre rymden?  Hur hon än tänkte så kunde hon inte komma på någon förklaring och somnade tvärt i sängen.

 När tjejen nästa morgon vaknade upp så kände hon sig välutvilad och pigg, men det var en sak som hon inte kunde känna och det var sängen! När hon öppnade ögonen så såg hon att hon flöt någon decimeter ovanför sängen. Inte vetandes vad som hände, så föll hon plötsligt ner igen till sängen. Hur märkligt och underligt detta än var, så var tjejen inte rädd för detta, för hon hade en känsla inombords att det inte var farligt, det hade känts normalt på något sätt. Hon slöt ögonen igen och koncentrerade hårt i några ögonblick. Ingenting hände. Hon kände sig riktigt dum och arg för att hon faktiskt hade försökt sväva, självklart måste det ha varit ett fenomen, som en hägring eller något sådant, nu direkt efter hon hade vaknat från drömmarnas värld. Men när hon tänkte på hur hon hade känt precis när hon hade svävat, så hände det igen; sakta, sakta så började hon att kännas lättare och lättare och tillslut så lämnade hon sängen och svävade lite granna uppåt. Några sekunder senare föll hon ner igen. Nu var det ju helt klart uppenbart att det inte var någon illusion eller hägring och hon tänkte febrilt på hur hon skulle kunna kontrollera denna förmåga, som alldeles säkert hade något att göra med den där vätskan.

 På väg ner för att äta frukost så kändes det riktigt bra inombords, leendes mot sig själv i en spegel i hallen så gick hon in i köket där hennes pappa satt och läste tidningen. Hon var så nära att berätta för honom vad som hade hänt när hon vaknade, men sen tänkte hon att det nog var bättre att hon undersökte lite närmare och vänta ifall något mer underligt skulle hända. Idag så var hon ledig från jobbet efter gårdagens ”äventyr” och hennes pappa pussade henne på kinden, önskade hennes en bra dag och åkte därefter till jobbet. En kvart senare gick tjejen ut i trädgården och började experimentera med sin nya förmåga.

 Polismästaren var lite misstänksam mot denna engelsman, hur kunde han inte ha några skador alls efter att blivit träffad av en meteorit, när flickan hade blivit krossad? Men han kunde inte hålla kvar honom för något brott, utan var tvungen att låta honom gå. Så den unga mannen lämnade stationen och tog sig tillbaka till sitt hotell, fortfarande skakig efter dagens hemska händelse. Äntligen tillbaka på hotellrummet så stängde han dörren bakom sig och sjönk ner på golvet gråtandes, han hade verkligen gillat denna tjej och även om han inte hade känt henne så var det ett hemskt sätt att sluta sitt liv på.

 Under tiden som han grät så såg han ett plötsligt ljus från någonstans, han tittade upp och såg att hans högra hand var täckt med en konstig flamma. Det såg ut som eld men det var mörkt, som rök, han skakade hastigt handen för att få bort det och då försvann det direkt. Under hela sitt unga liv hade han sett otroliga händelser och hört ännu otroligare berättelser, men inget som kunde mäta sig med detta, han var däremot inte rädd för det hade inte skadat honom.

 När han började fundera på vad denna underliga rök var för något så bildades den igen runt handen och istället för att tveka och skaka bort det så undersökte han röken lite noggrannare och försökte peta på den med sin vänstra hand. Men när han gjorde det så spreds sig röken till den handen också. Han ställde sig upp stödjandes på en stol, men direkt började stolen ryka och lukta bränt så han släppte taget om den. Han prövade igen genom att lägga handen på stolen och den började ryka som första gången. Tydligen så skadade röken allt annat än han själv, för ytan där han lagt handen var svart som om det hade bränts av en eld eller liknande. Han skakade på händerna och elden försvann.

 Den dagen så försökte den unga mannen gång på gång att skapa denna mystiska rök från händerna och när han äntligen kunde kontrollera den väldigt bra, så kom han på att det måste ha något med meteoriten att göra; varför annars skulle han kunna göra detta? Tänk om? Nej det var ju utomordentligt larvigt tänkte han, men det var ju ändå värt ett försök; tänk om han skulle kunna kasta röken från hans händer, som i dem tecknade filmerna? Han antog en position som en basebollspelare, han kände sig riktigt fånig när han skapade röken i sin högra hand och tittade runt i rummet efter ett lämpligt mål. Det kunde lika bra vara stolen, den var ju redan ändå så svart och smutsig.

 Han fokuserade och sen började svinga armen bakåt som om han skulle kasta en boll, då hände något som han inte hade väntat sig och det var att röken fokuserades inne i handflatan till en boll och han slängde iväg den mot stolen. Bollen flög mot stolen med överväldigande kraft och sprängde den i småbitar med en hög smäll och en tryckvåg i luften kastade iväg allting som var i dess närhet.

 Rädd för både den enorma kraften från rökbollen han precis kastat och vad som skulle hända, om vilket ögonblick som helst säkert, när hotellpersonalen skulle komma in i rummet, så plockade han på sig sina saker och lämnade rummet i stor hast.

Chapter eight: Unexpected changes

 

 He had been a thief his entire life and he was very good at it to. He had his own gang and the evening before he had succeeded to rob a bank and escaped with two million dollars in cash. The man had to kill some people at the bank but he didn’t care, they were stupid for trying to stop him and his crew.

 The man was in the mid forties and looked like a fully fledged gangster boss; he was not that long and had a round stomach and a sleazy back slick. Years and years on the street had made him cold as steel and he had no sympathy for weaklings that couldn’t kill. But as the streets hardly is a place to stay strong and in power, the change would come even for this man: The Boss of crimes in New York.

 The man was now at the gang’s base and counting money. What he had not counted on was to be betrayed by his own crew. With mere luck he managed to escape the house shooting some of his crew along the way. When he exited the house and ran into an alleyway he stopped dead in his track because in front of him was a big hole with something smoking in the middle, at this moment he heard a loud bang and extreme pain in his back, he turned around and was shot several times in his chest, when falling backwards into the hole he managed to shoot his killers.

 The man woke up, strangely, as he should be dead he started to suspect something; how could he possibly survive that many shots at close range straight into his chest? He slowly crawled up out of the hole stepping on a big rock in the ground; it was very warm so he moved away quickly. Could it have something to do with this strange rock, which appeared to be a meteorite, that he was still alive and feeling so great? No matter what, he thought, he needed to get to a safe place, some of his gang could still be looking for him, so he continued to run along the alleyway, exceptionally fast, feeling very light and strong.

 Returning from the hospital, the girl sat in her father’s car thinking about what happened earlier. At the hospital the doctors could not see anything wrong with her, on the contrary she was in perfect shape, her iron-levels were a bit high, but nothing that would cause any harm. She and her father did not dare to say what happened, because no one would have believed them, so they only said that she had come in contact with some strange rock in the mines.

 At home, she went to her room after dinner to think. How could she feel so great after being attacked by some silvery liquid from outer space? No matter how much she thought about it, she could not come up with anything and fell asleep on the bed.

 When waking up the next day, the girl felt well rested but it was one thing that she could not feel that she should, the bed. Opening her eyes she could see that she was floating a few inches above the bed. Not knowing what was going on, she suddenly dropped down into her bed again. Somehow the girl was not terrified of this, because she had a feeling that it was not something bad, it felt natural in some way. So she closed her eyes again and concentrated really hard for some moments. Nothing happened. Feeling really stupid, she became angry that she actually tried to levitate, surely it must have been a trick on her mind waking up. But when she was thinking about how she felt about the event, it happened; she slowly started to feel lighter and eventually she left the bed. She fell down a few seconds later. Now it was clearly not a trick on her mind and she thought really hard about how she could control this new “gift”, which surely had something to do with the liquid.

 Walking downstairs to eat breakfast she felt really good inside, smiling to her own reflection in a mirror as she entered the kitchen where her father sat reading the news paper. She almost told her father about what happened when she woke up, but then she thought that it maybe would be better to wait a little, just in case something else happened to. This day she was free from work because of yesterday and her father left for the bar moments later kissing her good day. Fifteen minutes later the girl went out to the backyard and continued to experiment with her new gift.

 The police officer was a little suspicious about this Englishman, how could he have no injuries after being hit by a meteorite, when the girl had been shredded? But he could not detain him for any crime so he had to let him go. So the young man left the police station heading back to the hotel, still shaken from the day’s events. Finally at his hotel room, closing the door behind him, he sat down on the floor crying, he really liked this girl, and even if he didn’t knew her, it was still terrible to die like that.

 While crying he saw a sudden light coming from somewhere, he looked up and he saw that his right hand was covered in some strange flame, it looked like fire but it was dark like smoke, he shook his hand rapidly to get it off and strangely it disappeared. Under all of his young life he had not seen anything like it, but he was not scared because it hadn’t caused him any pain.

 While wondering what this strange smoke had been, it appeared again, now instead of hesitating and shaking it off, he examined the dark smoke closely and tried to touch it with his left hand, and while doing so it spread to that hand to. Standing up he supported himself on a chair, but the chair started to smoke where he put his hand, so he immediately let go. Apparently the smoke on his hand caused some sort of damage to other objects than himself. He tried again and grabbed the chair, the same thing happened and he let go. The spot was black like burned from a fire or something. He shook his hands and the smoke was gone.

 That day the young man tried again and again creating this strange smoke from his hands, when he finally got the hang of it, he realized that it had to have something to do with the meteorite; why else would he be able to do this? What if, no it would be ridiculous he thought, but it was worth a shot, maybe he could throw this smoke away from his hands, like in the movies? He took a stance, feeling really dumb while creating the smoke and focusing on what the target should be, might as well be the chair, it was already black and broken anyway.

 He focused and then threw his arm like throwing a baseball, and something happened that he didn’t expect; the smoke gathered in his palm in the swing like a ball and flew towards the chair with overwhelming power and shattering the chair with a loud bang and a wave of air blowing away things in the vicinity. Afraid of both the force of the smoke ball he had thrown and what would happen when the hotel staff would enter the room, surely in a few moments, he took his belongings and left the room in a hurry.

Kapitel 7: En hane och en hona

 I en liten byhåla ute på landet i Texas höll en nitton årig tjej på med att hjälpa sin pappa att stänga baren. Tjejen brukade vanligtvis alltid ha snygga kläder efter modet, men just nu så hade hon bara vanliga arbetskläder som dem anställda hade på baren. Även om hon inte verkade så, så var den här tjejen riktigt intelligent, smartare än dem flesta anade och hon kunde alltid få fram godhet i människor, när andra inte kunde se den.

  Plötsligt hördes ett underligt ljud, som om något stort träffade marken, utanför huset. Tjejen sa till sin pappa att hon bara skulle gå ut och kolla vad det var för oväsen, så hon öppnade dörren och gick ut. Väl ute så kollade hon runt lite, snart såg hon att en liten bit ifrån så brann ett träd och det kom rök från jorden bredvid. Hon närmade sig försiktigt, men ändå ivrig att se vad det var, nästan ingenting hände i denna sömniga stad, förutom den hemska händelsen för femton år sedan som tjejen helst inte vill komma ihåg. När hon bara var några meter ifrån så kunde hon se att det var ett stort hål i marken och en stor sten i mitten. Hon hade sett liknande saker på TV och visste att det måste vara en meteorit som krashat ner från rymden.

  Under tiden som tjejen tittade på den underliga stenen så tänkte hon plötsligt för sig själ att den kanske var radioaktiv och var precis på väg att backa undand, när något hände: Stenen spräcktes abrubt och någon gråsilvrigt vätska ran ut från sprickorna. Helt fascinerad av detta så var hennes uppmärksamhet som bortblåst och hennes reaktion var långsam när vätskan helt plötsligt och hastigt rörde sig mot henne.

 Tjejen försökte i panik att skaka av sig vätskan men den var klibbig och varje gång hon lyckade få bort lite granna så täckte den henne igen ännu hastigare och snart var hela hennes kropp täckt i det, förutom hennes huvud. Hennes pappa, som hörde hennes skrik, kom springande mot hennes och just som han skulle nå henne, så täckte vätskan hennes huvud också och hon föll till marken.

 All vätska trängde in igenom hennes näsa, mun och öron, hennes pappa kunde inte göra något förutom att hjälplöst se på sin dotter som rullade runt frenetiskt på marken. Plötsligt slutatde hon sprattla och pappan kunde äntligen hålla hennes stilla. Tjejen var halvt i shock men hon kunde känna att det hände något inne i henne, men på något underligt sätt så kändes det bra, det kändes som att all hennes trötthet och värk försvann och hon hade aldrig i sitt liv kännt sig så frisk som nu. Hon sa till sin pappa att hon på något sätt ändå var okej, men pappan hade redan lyft upp henne och var på väg bort till bilen för att köra henne till sjukhuset.

 Han hade den roligaste tiden i sitt liv; han var på semester från regniga England på sin tjugoförsta födelsedag och satt på en motorcykel med en tjej som han endast hade känt i en vecka, här i detta underbara Frankrike. Den unga mannen jobbade som en reporter på en stor nyhetstidning i London och var hela tiden med i svängarna när det hände viktiga saker i världen och varför. Han jobbade alltid hårt och var inte så van vid mycket fritid, men nu hade han bestämt att ta en lång semester för att leva livet.

 Den unga mannen och tjejen hade precis varit på bio och sett en ny film på premieren och nu var dem på väg till stranden för att bada och njuta i det soliga vädret. Dem pratade om filmen när han hörde ett plötsligt visslande ljud bakom dem, när han vred på huvudet för att se vad det var så ökade ljudet extremt fort och han han bara se en glimt av något stort svart objekt rusandes emot dem, sedan kände han en hård knuff och allt blev svart och han tappade medvetandet.

 Killen vaknade upp med en oerhörd smärta i sin högra axel, men den försvan snabbt när han fick tillbaka medvetandet. Lite vilse och bortdomnad tittade han runt och upptäckte att han satt i diket vid vägen som han och tjejen hade åkt längs med. Men han kunde inte se tjejen från sin position i diket och varför var han i diket? Sakta började minnet komma tillbaka och han mindes det visslande ljudet och det mörka objektet. Han antog att dem hade blivit träffade av något och han ställde sig upp och började leta efter tjejen, som han ögonblicket efter såg. Några meter iväg på vägen låg hon, uppenbarligen död, för det var massa blod under henne och hela hennes överkropp var sönder.

 Illamående av synen vände han sig om och spydde, när han gjorde detta så upptäckte han ett stort hål i marken med en rykande sten i. Han tittade lite närmare på den och såg att den hade spruckit, såg ut som att något hade läckt ut från den.

 När den unga mannen ringde ambulansen så frågade personen som svarade hur många som var skadade och just som han tänkte säg två personer, så kände han faktiskt inga skador, tvärtom, han kände sig väldigt frisk och full av energi. Så han svarade att det endast var en tjej som var skadad och att hon med stor sannolikhet var död. Tio minuter senare kom ambulansen och en polisbil. Sjukpersonalen lyfte in den döda flickan i ambulansen och den unga mannen blev ombedd att följa med poliserna till stationen.

Chapter seven: A male and a female

 In a small town out on the countryside in Texas, a nineteen year old girl was about to help her father close the bar. The girl was usually always wearing stylish clothes, but right now she just had some regular bar working clothes on. The girl would always be the first among her friends to follow the fashion as it changed. Although she appeared not to, she was in fact very bright and smarter than many thought, and she could always find the good in people, when others could not.

 Suddenly she heard a sound, like something big hit the ground, from outside the house. The girl told her father that she just wanted to check what the ruckus was all about and went outside. Some short distance away she saw a tree burning and some smoke in the ground near it. She went closer carefully, yet eager to see what it was, almost nothing ever happened in this sleepy town, except for that horrible event fifteen years ago. Just a few meters away she could clearly see that it was a big hole in the ground and in the middle was a large rock. She had seen similar things on TV and knew that it had to be a meteorite that had crashed down from space.

 While staring at this strange rock the girl suddenly thought for herself that it maybe could be radioactive and was just about to back away when something happened. The rock suddenly cracked and some silver-grey liquid ran out from it. Intrigued by this her alertness was like gone with the wind and her reaction, when the liquid suddenly and hastily moved towards her, was slow.

 She tried in panic to shake the liquid of but it was sticky and each time she managed to remove some, it covered her again more rapidly and soon her entire body except her head was covered in it. Her father, hearing her screams came running towards her, and was just about to reach her when the liquid covered her head and she fell to the ground.

 All liquid went inside her through her mouth, nose and ears, and her father could do nothing but helplessly look at his daughter crawling and twisting on the ground. But suddenly she stopped twisting and her father could finally hold her still. The girl was partly in shock but she could feel inside that something happened to her, but somehow it felt good, it felt as like all her soreness and tiredness went away and she had never in her life felt so healthy. She told her father that she was okay somehow, but her father had already picked her up in his arms carrying her to the car to drive her to the hospital.

 He had the time of his life; he was on vacation from rainy London on his twenty-first birthday and sat on a bike with a girl that he had been with for only a week, in this lovely land of France. The young man was working as a reporter for a big newspaper in London and was always in the loop of what was happening and why. He was always working hard and usually had not much of spare time, but now he had decided to take a long vacation to live life.

 The young man and the girl had just been to the cinema and seen a movie that had premiered this day, and now they were on the way to the beach to take a swim and have a great time in the sunny weather. They were talking about the movie when the young man suddenly thought he heard a strange whistling sound behind them. As he turned his head to look back, the sound escalated very fast and he managed to glimpse a big dark object rushing towards them, then he felt a hard push and was knocked out and everything went black.

 
 He woke up with a searing pain in his right shoulder, but it faded away as he gained consciousness. A bit disoriented he looked around and discovered that he sat in the ditch by the road that he and the girl were traveling on. But he could not see the girl from the ditch, and why was he in the ditch? Slowly his memory returned and he remembered the whistling sound and the dark object. Assuming they had been hit by something he stood up and started to look for the girl, and there she was. A few meters away laying on the road the girl was apparently dead, because there was a large pool of blood under her and her entire torso was shredded.

 Nauseous from the sight he turned around and threw up. While doing this he finally noticed the big hole in the ground and the smoking rock laying in it. He looked at it and it appeared to have cracked open, like something had leaked out of it.

 While calling for an ambulance, the person on the phone asked how many injured persons there were, and just as the young man was going to say two, he felt that he was not injured at all, he felt very vivid on the contrary, so he answered that there was only one girl that was hurt and that it looked like she was dead. Ten minutes later the ambulance and some policemen came and he was asked to follow them to the station.

Kapitel sex: Mysterisk Meteorit

 Analytikern skynda genom korridoren med pappret hårt i handen, rundade ett hörn och sprang in i en arbetskollega, ursäktade sig och skyndade vidare med det brådskande meddelandet. Det hade bara gått fyrtio sekunder sedan han registrerade situationen men varje sekund räknades nu och han nådde äntligen dörren och knackade på.

 Chefen satt vid sitt skrivbord och lästa lite rapporter som han fått på sitt bord tidigare på dagen, när han plötsligt hörde en hög och skarp knack på sin dörr. På ljudet att döma så blev chefen lite orolig, det lät som en allvarlig knackning. Han bad personen att komma in och såg en av hans bästa analytiker skynda in genom dörren med ett papper i handen. Analytikern lämnade över lappen och chefen behövde bara kolla på den i några sekunder, efter ytterligare några sekunder av chock så lyfte han på luren och slog in numret till Vita Huset.

 Presidenten åt just en utsökt middag med sin familj när en ur hans säkerhetspersonal knackade på dörren och kom in i rummet. Han fick meddelandet att han omgående behövdes i konferenssalen och blev hastigt eskorterad dit. När han väl var där och blev uppdaterade om situationen så fick hand reda på at NASA för några minuter sedan hade upptäckte en stor meteorit på kollisionskurs med Jorden, bara några timmar iväg från planeten. Meteoriten var tillräckligt stor för att göra enorma skador vid nedslaget.

 Olika lösningar arbetades fram när ytterligare en uppdatering från NASA anlände: Tydligen så hade meteoriten, av ingen som helst logisk förklaring, plötsligt splitrats till många små delar. NASA meddelade att även om detta var extremt underligt, så var det ändå en god nyhet, för nu skulle meteoriten delas upp och spridas över jordklotet, vilket resuluterade i ytterst små skador vid nedslagsplatserna. Presidenten blev lite lugnare men gav ändå order om att skicka ut grupper till så många landninszoner som möjligt, när dem väl var spårade, för att undersöka denna mystiska meteorit.

 Stenblocken spreds över hela planeten och krashade lite här och där; en del landade ute på landet, en del i städer där en del faktiskt träffade människor direkt. Skuggriumet, som programmerat, läckte ut från sprickor i stenen och började röra sig mot närmaste människa. Människorna som blev träffade direkt av stenen blev självklart dödligt sårade och dog, men några få överlevde faktiskt träffen och när dem låg och förblödde och döende så täckte Skuggriumet människan, tog sig in i dess system och läkte såren och ändrade DNA:t.

 På ställen spridda över Jorden så hände liknande saker, människor blev ”attackerade” av den gråa vätskan och började förändras. Presidentens grupper och även grupper från andra länder lyckade bara samla in en handfull meteoritstenar eller fånga in infekterade människor, innan evoultionen han för långt och människorna försvann under uppsikt.

Chapter six: The strange meteorite

 The worker rushed to his boss’s office with the urgent message of a situation that just moments ago appeared. The chief was a little surprised by the sudden and loud knock on his door. He told the person to enter and became a bit alarmed by the look on the workers face. The message was delivered and the chief was at first paralyzed but then picked up the phone and dialed the number to the White House.

 The president was just having a meal with his family when one of his security staff entered the room and informed him to immediately go to the command room. When being briefed, his military commanders told him that NASA had detected a huge meteorite in a collision course with Earth just hours away from the planet. The meteorite had enough size to cause serious damage on impact.

 Different solutions were laid down when another update from NASA arrived: The meteorite had, for no logical reason, suddenly divided into several smaller pieces and NASA told them that this was extremely weird but now the damage would be minimal because of the spread of the rocks. The president became a bit calmer, but gave the order to send teams to the crash sites, as soon as they were determined, and examine the strange rock.

 The rocks scattered all over the planet and crashed down on different locations, some landed out on the countryside, some landed in cities and a few actually hit humans directly on their bodies. The Shadowrium, as programmed, leaked out from the rock and started to move towards nearest human life force. The humans that were hit by the rocks directly was of course lethally hurt and died, but some did actually survive the hit, and while bleeding and dying the Shadowrium entered their system and healed them and changed their DNA.

 On other places similar things happened, people where “attacked” by the Shadowrium and started to change. The president’s teams, and teams from other countries managed to apprehend only a handful of rocks and people infected before the evolving reached too far and the persons avoided detection.   

Jahopp då är man sjuk igen, jag är inte byggd för detta klimat asså, första vintern på 10 år tror jag som bara haft en halv vecka med töväder, vad händer sen? jo det börjar snöa igen och idag så är det Blizzard! (snöstorm)

inte skrivit sen måndags för jag har jobbat och blev sjuk också så jag har inte orkat skriva så mycket, men imorn så kommer ju nästa kapitel (6) så jag måste väll översätta det kapitlet snart också:P

Asrolig sak är att jag äntligen har fått min mobil, en HTC Hero, Urban Brown, riktgt cool mobil, min första mobil med touchscreen också så jag har fixat och mixat med massa aplikationer hela dagen :)

nu blir det nog ett avsnitt av 24 tror jag, kommit till hälften av säsong 2 :)

TJO!

Kapitel fem: Bargons plan

 Med den kraftiga smärtan från såret, Bargon var tvungen att använda alla sina krafter för att orka få med sig allt och alla till en han tagit med sig till en säker plats i denna nya dimension. Han kunde känna en planet i närheten som hade lite livformer på och han teleporterade sig dit för att komma på nästa steg. Planeten hade en väldigt låg nivå av liv på sig, endast simpla organismer och en acceptabel atmosfär, så det var perfect som första bas.

 Bargon visste att han lite tid på sig innan Rådet skulle skicka någon efter honom, så han beslutade att han behövde någon skenmanöver under tiden som han utformade sina egentliga planer. Han fokuserade på området i galaxen men kunde inte känna något av intresse, så han ökade sin kraft och sökte längre. Efter ett tag när han nästan tänkte ge upp så kände han något, en planet långt borta verkade ha liv av en högre grad. Han kunde känna livformer liknande till de människor som fanns på Skugglandia.

 Bargon teleporterade sig till denna planet för att undersöka lite mera, men när han först såg människorna på denna planet så blev han besviken. Dessa människor var väldigt svaga och hans löjtnanter eller till och med en av hans vanliga soldater skulle kunna första och döda så mycket innan dem skulle stöta på något motstånd. Men efter en liten stund så fick han en långsökt men kanske effektiv ide, ifall han skulle kunna skicka lite Skuggrium till denna planet och sammankoppla det med dessa människors kroppar, då borde det skapa ett sådant kaos och samtidigt göra det svårare att hitta honom i detta universium när det fanns mera varelser med Skuggrium.

 Några ögonblick senare så hade Bargon kommit på ett enkelt sätt att få detta att fungera. Han undersökte rymden i närheten till denna planet och hittade det han letade efter, en stor meteorit som åkte igenom galaxen, han flyttade sig till meteoriten och injecerade en stor mängd Skuggrium i den. Tanken var att han skulle styra den mot Jorden och sedan få den att splittra och sprida sig över ytan på planeten så han skulle kunna påverka flera. Tack vare några av apparaterna som han hade stulit från Skuggbas så kunde han manipulera Skuggriumet så det skulle söka sig mot närmaste människa och binda sig med denna. Det som retade Bargon mest var att han tvungen att använda sig av maskiner för att göra detta då han knappt hade några som helst förmågor att påverka material eller gener alls, det var ytterligare än anledning till att han hatade Morgana och Ferenghir, för dem hade dessa förmågor.

 Han teleporterade sig och allt annat till en närliggande planet och sedan så ändrade han riktning på meteoriten till kollisionskurs med Jorden. När atmosfären till planeten så splittrades meteoriten som han hade designat den till att göra och den spreds över stora delar av planeten. Bargon log för sig själv när han tänkte på allt kaos, förstörelse och förvirring detta skulle medföra.

Chapter five: Bargons plan

 Feeling the pain from the dagger, Bargon had to use all of his strength to make sure that he and everything he brought with him could make it to a safe place in this new dimension. He could feel a planet nearby with some life forms on and he teleported there to come up with his next strategy. The planet had little life only simple organism and with acceptable atmosphere, so it was perfect as first base.

 Bargon knew that he had little time before the council would send someone after him. So he decided that he needed a diversion so he could make preparations for his larger plans. He focused on the galaxy but could not sense anything interesting, so he increased his power to search longer. After a while when he was almost ready to give up, he could sense a planet far away in another galaxy which seemed to have lots of life forms including one that resembled the regular humans on Shadowria.

 Bargon teleported himself there to investigate more and when seeing the humans on this planet he was at first a little disappointed, his lieutenants and even a regular soldier could easily destroy and kill so much before meeting any resistance from the humans. But then he got an idea, what if he could inject Shadowrium into some humans to create chaos and also making it harder to locate him amongst the larger amount of Shadowrium in this dimension.  

 After some thinking, his plan was to inject a meteorite with some Shadowrium and manipulate it to move by itself to a human and connect with its bodily system. Without some stolen items this would not been possible because Bargon himself had almost no material manipulation abilities at all, which haunted him, and therefore he could not change another beings system. But as he was very clever he could redesign some of the stolen items.

 He teleported with his soldiers and items to a planet closer to earth and then he injected some Shadowrium into a meteorite and steered it on a collision course with planet Earth. Near Earth the meteorite cracked as Bargon designed it to and divided into several small pieces. The pieces scattered all over the surface of the planet, and Bargon smiled to himself thinking about the coming chaos and battles.